Det var länge sedan jag skrev här på min blogg. Jag har levt i ett ständigt snurrande ekorrhjul det senaste halvåret. Tiden för reflektion och summering av sakernas tillstånd har därför varit svår att finna och att framför allt prioritera.
Nu ska jag dock göra ett försök att bättra mig. Jag började med mitt bloggande för snart fyra år sedan. Det var i samband med att valrörelsen 2014 började ta fart. Jag bestämde mig då för att ansluta mig till den digitala världen och startade mitt facebook konto och bloggen.
Hur skulle jag hantera dessa nya arenor för kommunikation? Skulle jag bli rent partipolitisk eller skulle jag hålla en mer neutral profil? Jag valde den senare varianten. Jag utsågs efter valet till ordförande i Regionfullmäktige och då blev min roll att representera hela fullmäktigeförsamlingen och då ansåg jag det lämpligast att balansera partipolitiken och försöka bli en god representant för hela länsbefolkningen oavsett partifärg och att spegla olika arenor som upptagit mitt liv och engagemang de senaste åren. Ingen har dock kunnat undgå att jag är en stolt representant för Socialdemokratin!
Nu går vi in i en ny valrörelse. Detta året verkar det verkligen utvecklas till ett ödesval. Jag blir helt förskräckt när jag ser de olika opinionssiffrorna som sköljer över oss dessa dagar. Jag blir naturligtvis bekymrad över socialdemokraternas tapp, men mest förtvivlas jag över de ständigt ökande siffrorna för SD! Hur tänker de ca 18% av svenska folket (SCB:s siffror juni 2018) som angett att de tänker rösta på SD? Tänker de över huvud taget eller styrs de helt av känslor och fördomar?
Vi matas ständigt med allehanda krisreportage och larmrapporter i olika medier. Skall man tro det som figurerar i de olika medierna så skulle landet stå på randen till kaos och undergång. Så är naturligtvis inte fallet. Mätningar och statistik visar gång på gång att det går bra för Sverige. Vi har högkonjunktur och hjulen rullar för fullt. Företagens stora problem är att få tag på rätt arbetskraft. Vid internationella jämförelser hamnar vi oftast bland topplaceringarna tillsammans med våra nordiska grannar (möjligtvis med undantag för situationen i den svenska skolan) nu senast i OECD-rapporten som rankade svensk sjukvård i världstopp! Vi lever allt längre, sysselsättningen ökar, vi är friska lång upp i åren, den ekonomiska utvecklingen slår rekord! Jo, jag vet att klyftorna är stora och att vi inte får blunda för de problem som finns med ojämlikhet, sociala skillnader, segregation, kriminalitet, men det är problem som är möjliga att lösa, inte minst genom väl genomtänkta politiska åtgärder och beslut och satsningar på vår gemensamma välfärd.
Varför är det så svårt att få gehör för alla dessa positiva resultat? Det finns naturligtvis inte en enda enkel förklaring, men en bidragande orsak tror jag är det ständigt strömmande bruset av information i våra sociala medier. Vi ingår i olika ”filterbubblor” och där förstärks våra synpunkter och åsikter. Vi umgås mest med våra gelikar på nätet och då tenderar vi att blunda för andra tankar och information som inte bekräftar de ståndpunkter vi redan intagit. Det är jättefarligt. Reflektion och kritiskt tänkande har aldrig varit viktigare än idag vill jag påstå. En som hjälper mig att försöka förstå min omvärld och att hålla huvudet kallt är Hans Rosling! Läs hans eminenta bok ”Factfulness”! Den får oss att tänka till och få perspektiv på världen på det enda sätt vi kan lära känna den någorlunda objektivt – genom offentlig, officiell och vedertagen statistik.
Boken är lättläst och lättförståelig, även för mig som inte direkt är någon statistiknörd. Den kräver dock några timmars fokusering och avstående från klickande och surfande i andra medier. Det kan vara välgörande och jag rekommenderar det varmt. Tyvärr visar mycket forskning att vår förmåga till koncentration och fokusering är begränsad. Genom det ständiga bombardemanget av flashar på nätet försämras vår förmåga att stanna kvar och reflektera över saker som dyker upp. Vi reagerar instinktivt med vår reptilhjärna på elände, sensationer och dramatiska händelser och det är det som genererar mest klick på nätet, därför översvämmas vi av ständiga larmrapporter som bidrar till att allt fler blir övertygade om att det verkligen är kris och katastrof som står för dörren.
Nej – fram för lite lugn och besinning – och ge dig tid att läsa och reflektera och hoppas att du orkat ta dig ända till slutet här i min text och inte upplevde den för tung, lång och komplicerad.
Min tes är att livet är mycket lättare att leva om man väljer att se det positiva i tillvaron, än om man ägnar mesta tiden åt att finna fel och problem i allt. Väljer vi den positiva ingången orkar vi även med att ta itu med de brister som finns i vårt samhälle.
(Foton: Sten Neckö samt från nätet Bildredigering och fotocollage: RosMarie J Neckö)
RosMarie Neckö 