Nytt år – nya utmaningar

Ja, så skriver vi 2018. Det nya året är redan två veckor gammalt. Jag har legat lågt på bloggfronten några veckor. Jag behövde hämta andan efter en intensiv höst och jag såg till att verkligen koppla av under helgerna och mellandagarna.

Nu börjar dock vardagen göra sig påmind igen och julen ska städas ut. Det är tjugondag Knut den 13:e och traditionsenligt skall granen ut då. Jag håller fortfarande på den gamla principen, fast jag tror att jag är ganska ensam om den. De flesta tar ju in granen så tidigt numera och kastar ut den redan efter nyår.

Jag har varit igång på skolan under veckan. Det har varit information om gymnasievalet och eleverna är i full gång med sina ansökningar nu. Det är en rolig och intensiv period i mitt skolarbete. Det är väl även den som jag kommer att sakna när jag nu räknar ner och ser slutet på min långa arbetskarriär. Jag brukar säga att arbetet som studie- och yrkesvägledare måste vara något av det roligaste i skolans värld. Du får träffa alla dessa härliga ungdomar som står på tröskeln till vuxenvärlden och du får möjlighet att ta del av deras tankar och funderingar om framtiden och du har en massa kontakter utåt i samhället utanför skolans värld.

Årets två första kvällsmöten är avklarade. Det var en bra uppstart lokalt med socialdemokraterna. Det är ju hög tid att dra upp riktlinjerna för det lokala partiarbetet detta viktiga valår. Det finns en hel del kreativa idéer och engagerade medlemmar, så jag ser fram emot årets aktiviteter med stor tillförsikt.

Det första mötet med den nya styrelsen för konstföreningen är också avverkat. Även här ser det ut att bli ett bra år. Vi har fyra intressanta utställare inbokade i Kulturhusets konsthall och vi har tankar och idéer om olika spännande kringarrangemang under året.

Vi inleder redan på måndag med att åka till Ljungby och se filmen ”Loving Vincent” om konstnären Vincent van Gogh. Det är Konstföreningen i Ljungby och Ljungbergmuseets vänner som tagit initiativ till visningar av konstfilmer och vi i Sydvästra Smålands konstförening tänker passa på att ta del av deras arrangemang. Kan det bidra till ökat samarbete över kommun- och föreningsgränser så är det bara positivt. Vi får se hur många av våra egna medlemmar som hörsammar erbjudandet att samåka till Ljungby.

Nästa vecka drar det politiska arbetet med koppling till Region Kronoberg igång igen och det inleds med två dagar i Kosta. Det är de numera traditionella Regiondagarna, när vi samlar förtroendevalda från hela länet till två dagar med framtidsspaningar och belysningar av aktuella utmaningar för vårt län och vår region.

Jag skrev att jag mest kopplat av under helgerna. Lite har jag dock försökt förkovra mig. Jag fick boken ”1918 – året då Sverige blev Sverige” skriven av Per T Ohlsson. Den kan jag verkligen rekommendera. Det var ett dramatiskt år, då frågan om kvinnlig rösträtt stod högt upp på dagordningen, spanska sjukan härjade, 1:a världskriget led mot sitt slut och man var rädd för en revolution som i Ryssland pga den svåra livsmedelsbristen

.

Det är intressant att konstatera att Socialdemokraterna och Liberalerna bildade regering och tillsammans kämpade för den kvinnliga rösträtten. Högern kämpade frenetiskt emot. En stilla reflektion om att då var det den framåtsyftande konstellationen socialdemokrater och liberaler som stod emot de konservativa bakåtsträvarna i högern. På senare år har nuvarande Liberalerna lierat sig allt mer med högersidan. Hmm! Det sägs – att vara liberal är att vara kluven! Vi får se vad framtiden har för konstellationer att visa.

(Foton: Sten & RosMarie J Neckö samt Sven-Inge Idolfsson Bildredigering och fotocollage: RosMarie J Neckö)

Annonser

Supermåne, advent, snö och Nobel

Vilken söndag! Jag vakande upp till en vit värld. Vilken lycka – Jag gläds åt att titta ut över ett snötäckt villakvarter. Snön lyser verkligen upp och det är välbehövligt i denna annars så mörka vintertid. Barnen har varit ute och gjort snögubbar och själv försvinner jag bort i mitt eget ”memory lane”.  Försöker dra mig tillbaka i tiden när jag själv var barn. När man kastade sig ut och gjorde ”snöänglar”, frös till när snön letade sig in på halsen i glipan mellan ytterkläderna halsduken och mössan, man traskade runt och gjorde spår. Jag kommer ihåg att jag hade en duffel som snön fastnade på och jag såg själv ut som en snögubbe när jag härjat runt utomhus.

Ja, det är lätt att fastna i gamla minnen – är det ett ålderstecken – hmm?

Idag när jag skriver detta är det Nobeldagen. Jag följde ceremonin från Oslo i samband med att fredspriset delades ut. Jag måste säga att jag blev otroligt berörd av talen som representanterna för organisationen ICAN höll. De beskrev med all önskvärd tydlighet riskerna och fasorna med kärnvapnen. Det var nästan outhärdligt att lyssna på kvinnan som var överlevande från Hiroshima. Mänsklighetens förmåga till vansinnigheter verkar obegränsad, men samtidigt blir man hoppfull när man ser att det finns så mycket engagemang och humanism på gräsrotsnivå.

Det märks verkligen att vi nu är inne i årets sista månad och att julen står för dörren. Jag försöker värja mig i det längsta, men vart jag än vänder mig blir jag medveten om att årets största helg snart står för dörren. Varje år säger jag att jag inte ska göra så mycket av det just i år, men så dras jag med i hetsen till slut ändå.

Sedan sist har jag varit aktiv på julskyltningssöndagen i Markaryds Kulturhus. Där var vi från teaterföreningen på plats och sålde våra lotter, minglade runt bland trevliga marknadsstånd, UF-företagare och tittade på fina naturfoton av Göran Ebenhart i Konsthallen. Tomtemor, Ulla Stark, tog hand om barnen och hennes berättelser och sagor om julen var spännande och fick deras ögon att tindra.

Det har varit sista mötet för året med Regionfullmäktige. Där var höjdpunkterna utdelningen av Kulturutmärkelser och Friskvårdsstipendier. Särskilt glädjande från min Markaryds horisont var att Musik i Tagaborg fick utmärkelsen årets kreativa entreprenör inom kultursektorn. Det är de väl värda. Jag ser redan fram emot nästa sommar och vad de kommer att erbjuda då i sin musiklada.

I måndags kunde vi skåda en ”supermåne” på himlen. Det är alltid lika fascinerande att skåda natthimlen med alla sina fenomen. Det är en hisnande känsla att skåda ut i det oändliga. Det kopplar jag även till ett av årets Nobelpris. Det i fysik som handlar om kosmiska gravitationsvågorna.

Jag har deltagit vid årets sista styrelsemöte på Ljungbergmuseet. Där fick jag möjlighet att se fina detaljerade verk av Fredrik Hofwander. Dröm om min förvåning när jag upptäckte ett tecknat verk av honom med ett motiv med en afrikansk mask/dräkt – just en sådan dräkt hade jag sett veckan innan i Helsingborg … på Helsingborgs Auktionsverk/Laurtitz.com. Den hade sålts på en auktion där och jag var naturligtvis tvungen att ta ett foto på den eftersom den var så originell och unik. Vilket osannolikt sammanträffande.

Det har naturligtvis hänt en massa annat de senaste veckorna, men jag ska inte trötta er läsare med det. Nu blickar jag framåt mot nästa vecka. Då är det fortfarande några politiska möten som skall avverkas och jag skall ägna tid åt våra fina elever på skolan. Jag ser fram emot allt spännande som ligger framför mig de sista veckorna – detta år 2017.

(Foton: RosMarie J Neckö – Nobelceremonin hämtade från Nobelrprize.org. Bildredigering och fotocollage: RosMarie J Neckö)

Ekorrhjulet

Nu snurrar det för fort! Stopp! – stanna upp! Jag behöver hämta andan. De senaste veckorna har varit för intensiva. Så här kan jag inte hålla på. Jag måste tänka på att jag inte är 20 år längre – men så svårt det är, när det finns så mycket intressant och angeläget som pockar på engagemang och uppmärksamhet.

Jag hade knappt landat från min Sydafrikavecka förrän det var dags för vernissage och årsmöte med Sydvästra Smålands Konstförening. Det var förra söndagen i Markaryds Kulturhus. Det blev en välbesökt vernissage med konstnären Ullastina Larsson från Landskrona. Hennes verk finns att beskåda i konsthallen under två veckor. Jag erkänner att hon är en personlig favorit för mig. Jag är så glad att vi får ta del av hennes konst här hos oss i Markaryd.

Efter presentationen av Ullastina stod konstföreningens årsmöte på programmet. Jag fick sitta mötesordförande och efter de sedvanliga årsmötesförhandlingarna var det dags för årets höjdpunkt för medlemmarna – konstutlottningen! Det är alltid en spännande tilldragelse. Vilka ska bli de lyckliga vinnarna i år?

Tonny Johansson höll traditionsenligt i utlottningen och i år kunde vi lotta ut 20 verk till ett värde av 58 400 kr

I måndags var det en Växjödag. Jag och några socialdemokratiska partikamrater gjorde studiebesök på CLV och Kliniskt Träningscenter. Det var en intressant och spännande förmiddag där Lotta och Magnus engagerat och positivt guidade oss i sin viktiga verksamhet. Efter lunch var det gruppmöte med den socialdemokratiska regiongruppen. Sen bar det av till Alvesta för ett möte med kommunledningen och Kulturparken Smålands presidium. Det var dags att ha ett gemensamt samtal angående framtiden för lantbruksmuseet Hjärtenholm.

I tisdags var det Växjö igen. Då var det möte med Regionstyrelsen. På kvällen var det träff på Stora Hotellet i Markaryd med huvudmännen i Markaryds Sparbank

I onsdags var det – ja vadå? Jo – då var det justering av protokollet från senaste mötet med Regionfullmäktige. På kvällen var de sen dags för årets sista föreställning för Teaterföreningen. Då gästades vi av Eric Löwenthal. Han framförde sin föreställning ”Fadern”. En humoristisk, gripande och angelägen stå up föreställning om vad det innebär att ha ett barn med funktionshinder och den kamp han som förälder ständigt måste föra med olika myndigheter.

Efter den föreställningen var det hem och sova några timmar för att sen stiga upp i ottan för att åka till Kristianstad. Där var det bl a möte med Sydostkultur och möte med kulturutskottet i Regionsamverkan Sydsverige. Där gästades vi av Knut Weibull från Riksantikvarieämbetet och fick en presentation av ämbetet och en intressant diskussion om dess roll.

Under lunchpausen kunde vi besöka Kristianstads Konsthall där det pågår en jätteintressant utställning med och om konstnärerna som var verksamma i Drakabygget i Örkelljunga kommun. Utställningen har rönt stor uppmärksamhet och är helt klart sevärd. Jag rekommenderar den å det varmaste och den kommer att kunna besökas även på konstmuseet i Mjellby utanför Halmstad under våren.

På torsdagskvällen var det sen möte med socialdemokraterna på hemmaplan.

På fredagen var det så äntligen dags att åter sätta min fot på skolan och träffa våra härliga ungdomar.

Behöver jag skriva att jag var ganska matt och utschasad efter denna veckan? I lördags tog jag det bara lugnt på hemmaplan. Läste lite i en av mina böcker och kopplade av.

Idag söndag var det åter tillfälle att göra en insats i föreningslivets och demokratins tjänst. Jag var på Framtidsforum i Hässleholm. Det är Riksteatern som arrangerar detta på olika platser i landet. Styrelsen och ledningen nationellt vill ha en utvärdering av läget i landet och en input inför arbetet och planeringen inför nästa kongress som kommer att äga rum 2019.

Ja – så här har min vecka sett ut! Det är ett försök till spegling av de olika arenor och verksamheter jag är en del av. Jag träffar så många intressanta och engagerade människor så även om det är stressigt många gånger, så ger det även mycket energi. Jag inser dock att så här kan jag inte hålla på en längre tid. Det behövs tid för återhämtning rent fysiskt och tid för reflektion över allt som händer.

Då är det gott att stanna upp och titta ut över vyerna från min balkong och studera Linus när han obekymrat håller koll på omvärlden ur sitt perspektiv.

(Foton: Sten & RosMarie J Neckö Bildredigering och fotocollage: RosMarie J Neckö)

Olika världar

Hemma igen efter mitt senaste (sista?) Sydafrikabesök. Det är alltid lika omtumlande att komma till detta fascinerande land, som är så fyllt av kontraster … Allt ifrån den vräkigaste rikedom till det yttersta armodet. Man kan inte förbli oberörd i och inför detta land.

Det var åter dags för ett möte med Monitoring Committe och denna gång var det förlagt till North West University Sport Village. Det var i denna anläggning, som det spanska fotbollslandslaget hade sin förläggning under fotbolls-VM 2010. Lokalerna bar många vittnesmål från detta. Sydafrikanerna var dock missnöjda med spanjorerna, för de hade tydligen isolerat sig på sin camp och snabbt åkt därifrån, när de avslutade sin VM-sejour. De hade inte ”bjudit” på någonting av sig själva till staden och dess invånare, trots att man ansträngt sig till det yttersta för att visa ett gott värdskap. Enbart för detta evenemang hade t ex flygplatsens landningsbana byggts ut!

Själva MC-mötet gick bra. Jag hade dock det tvivelaktiga nöjet att meddela att Region Kronoberg eventuellt kommer att dra sig ur partnerskapet. Det var med förvåning och besvikelse som beskedet togs emot av våra sydafrikanska vänner. Jag har dock initierat en ny runda på hemmaplan för att se om beslutet, som inte är formellt fattat, kan ändras. Vi har mycket spännande på gång, som t ex arbetet kring de globala målen i Agenda 2030. Det vore fantastiskt om vi kunde få ihop ett projekt kring detta.

F ö fick vi information och föredragningar om projekt som pågår och som nyligen avslutats. Ett projekt handlar om hur man kan jobba för att förbättra situationen för funktionshindrade och ett handlar om hur man kan arbeta med socialt utsatta familjer. Båda dessa projekt fick vi möjlighet att besöka senare under veckan. De är lokaliserade i Ikageng, det stora township utanför Potchefstroom.

Det är omtumlande och starkt känslomässigt att komma ut och få se hur folk lever i plåtskjul och hur verksamheter organiseras under mycket enkla förhållanden. Det är ibland ofattbart ur mitt svenska perspektiv, men jag ser fantastiska bevis på att människor kan göra otroliga insatser, trots att de materiella och ekonomiska förutsättningarna är så begränsade.

Ett annat besök som gjorde stort känslomässigt intryck på mig var när vi besökte ett barnhem, som drevs av Abraham Kriel, en organisation med religiös koppling. Där tog man hand om 230 barn som antingen var föräldralösa eller som blivit omhändertagna pga misshandel eller missbruk i hemmen. De anordnar varje år en ljusfest inför julen, som blir alltmer spektakulär för varje år. Den drar till sig många besökare och på så sätt bidrar den till finansieringen av barnhemsverksamheten.

Våldet är utbrett och ständigt närvarande i detta segregerade land och samhälle. Fasansfulla exempel på detta fick vi, när vi besökte organisationen iDuc. Det är en organisation som arbetar med att rehabilitera kvinnor och barn som blivit utsatta för våldtäkt och misshandel. Beskrivningarna av de öden som drabbar så många kvinnor och barn är så fasansfulla att de är svåra att ta in. I allt eländet så finns dock en positiv inställning. Deras måtto och vision för arbetet är ”Turning victims into survivors” … Alltså att inte fastna i offerrollen, när man blivit utsatt, utan att få tillbaka sitt liv och sin värdighet, så att man kan leva vidare. Deras symbol är en liten rosa anka.

 

Förutom dessa känslomässiga upplevelser fick vi besöka de politiska partierna DA (Democratic Alliance) och ANC. Där fick vi information om och synpunkter på det politiska läget i landet och kommunen.

Kommunen har bytt namn sedan mitt senaste besök. Nya namnet är JB Marks. JB Marks var en frihetskämpe, som kom från dessa trakter. I och med sammanslagningen av Tlokwe och Vendersdorp så skulle den nya kommunen få ett nytt gemensamt namn. Man genomförde  en omröstning och den resulterade alltså i namnet JB Marks. Det är en aning främmande för oss svenskar att tänka sig att namnge sin kommun efter en person med rötter i kommunismen.

Ja, det blev en intensiv vecka så jag var ganska utpumpad när jag satt fötterna på svensk mark igen i helgen. Jag har så många intryck med mig som behöver smältas och bearbetas.

Jag kan bara som avslutande reflektion konstatera, att det är viktigt att komma ut och med egna ögon få se och lära känna hur det kan se ut i vår omvärld … Träffa andra människor och få en inblick i hur de lever och hur de organiserar sina liv. Jag inser då också vilket otroligt privilegierat liv jag lever här uppe i Norden. Det får mig att känna mig ödmjuk inför livet och tillvaron.

(Foton: RosMarie J Neckö, Daniel Folkesson och Anna Johansson Bildredigering och fotocollage: RosMarie J Neckö)

Packat och klart

Nu är resväskan snart packad och planeringen inför avresan till Sydafrika är under kontroll så här långt. Det är alltså dags för ännu en tripp söderut och ett nytt möte med Monitoring Committe, som är kopplat till Region Kronobergs och Växjö kommuns samarbete/partnerskap med vår partnerkommun J B Marks Local Municipality, inte så långt från Johannesburg.

Kommunen har nyligen bytt namn, eftersom det skett en kommunsammanslagning där nere. Vi ska få information om hur den processen har avlöpt och om hur situationen är idag. Vi ska förstås också följa upp de gemensamma projekt som pågår och även få en inblick i avslutade projekt och se vad som händer i de verksamheterna. Nya projektidéer kommer också att inventeras.

Tyvärr lutar det dock åt att Region Kronoberg kommer att dra sig ur detta partnerskap. Partnerskapet är mest inriktat kommun mot kommun och Region Kronoberg har inte haft så många egna samarbetsprojekt eftersom den politiska och administrativa modellen skiljer sig åt mellan våra två länder.

Jag beklagar dock att vi drar oss ur eftersom Regionen har kunnat agera ”paraply” för de kommuner och verksamheter som velat inleda samarbete med JB Marks. Växjö kommun är en så stor kommun, att de klarar att administrera sådana internationella samarbeten på egen hand, men övriga kommuner i länet skulle kunna ha nytta av Regionens kompetens och stöd.

  

Veckan har varit intensiv och delvis dramatisk på olika plan. I onsdags var det dags för Regionfullmäktige att sammanträda igen. De största ärendena att fatta beslut om var ”Närmare Kronobergaren – utvecklingsstrategi för hälso- och sjukvården 2017 – 2027” och ”Regional kulturplan för Kronobergs län 2018 – 2020″. Det var glädjande att konstatera, att det rådde total enighet i dessa båda viktiga ärenden.

En lång interpellationsdebatt ägde rum på temat ”Vinster i välfärden”. Här var det inte någon enighet. Här kom de ideologiska skiljelinjerna fram klart och tydligt. Det är en viktig fråga, som säkert kommer att prägla en stor del av den kommande valrörelsen både nationellt, regionalt och lokalt.

Jag har återigen haft förmånen att få uppmärksamma personal inom Region Kronoberg, som varit anställda i 25 år. Det var dags för årets Minnesgåvofest på Stadshotellet i Växjö. Det är alltid lika trevlig och intressant att träffa alla dessa fantastiska medarbetare, som arbetat för oss Kronobergare i ett kvarts sekel. De är verkligen värda all uppmärksamhet och tack för sina insatser. Det blev en stundtals rörande känslomässig stund, när minnesgåvorna delades ut.

Lite dramatik blev det på hemmaplan. Lille Linus har förmodligen varit i slagsmål. Misstänker att någon av de kvinnliga grannkatterna har undanbett sig hans uppvaktning på ett något bryskt sätt. Vet inte om det är Me-too kampanjen som sprider sig i kattvärlden. Vill dock inte tro att Linus är en som tar sig oönskade friheter.

Nåväl han har dock haft ett sår på huvudet en tid, så vi tyckte att det var bäst att kolla upp det. Det resulterade i ett veterinärbesök, där han blev rakad och där man dränerade en rejäl varbildning. Lite groggy och konfunderad kom han hem och kämpar nu med en obehaglig halskrage och har ett litet dräneringsrör i såret.

Stackaren – han beklagar sig över att inte få gå ut och tycker att tillvaron är oförtjänt orättvis. Nåväl – på måndag ska han på återbesök och då blir han förhoppningsvis av med röret, men vi ska kämpa vidare med medicinbehandlingen.

November visar sig just nu från sin sämsta sida så det ska bli skönt att få uppleva lite sol och värme även om det inte är någon semestertripp jag ska ut på. Det blev att rota fram sommarkläder och tänka på vad jag skall ha med mig som är svalt och snyggt men som ändå döljer min trista vinterbleka lekamen?

(Foton: Sten & RosMarie J Neckö Bildredigering och fotocollage: RosMarie J Neckö)

Med nygamla ögon

Idag tänkte jag ta fasta på devisen jag har i min nya blogg: ”Den verkliga upptäcktsresan består inte i att söka nya landskap utan i att se saker med nya ögon”.

Jag hade den för ögonen när jag gav mig ut i trädgården för att räfsa ihop nedfallna löv. Vilket fantastiskt landskap som finns bara jag går utanför dörren. Denna, annars så grå och mörka, novembermånad prunkar ju av färg bara man öppnar ögonen och tar sig tid att se den på nära håll. Det blev en spännande upptäcktsresa i den välbekanta miljön. En ensam gul ros stretade stolt uppåt för att fånga min uppmärksamhet. En outtröttlig maskros blommade i gräset, en liten tusensköna kämpade tappert och spireabuskarna bombarderar mig med sin färgprakt innan de ger upp och släpper sina blad.

Ett tjockt täcke med löv från lönn, ek, bok, asp, körsbär och björk täckte en stor del av gräsmattan. Det var det jag skulle ge mig i kast med, men i en paus i allt räfsande så stannade jag upp och såg de fantastiska färgerna. Vilken rikedom! Vilken ynnest det är att få leva i ett land där årstiderna ständigt förändrar omvärlden. Varje årstid har sin charm bara vi tar oss tid att stanna upp och beskåda undret som sker framför våra ögon.

En fördel med att löven faller är att nu ser jag fåglarna betydligt bättre när de landar i våra träd och buskar. Jag har skådat, domherre, blåmes, talgoxe en liten lövsångare och många andra – som jag inte kan namnen på – och så förstås våra skator. Fast de känner sig hemma här och syns hela året om..

En som börjar ta det lite höstlungt och helst håller sig inomhus är Linus. Han går motvilligt ut och uträttar sina behöv, men sen är han snabbt inne igen och letar upp en varm och go plats. Just nu tror hans sig nog vara ”prinsen på ärten” för favoritplatsen är ovanpå två filtar på en säng så att han uppnår en verkligt upphöjd position.

Veckan har annars varit ganska lugn. Det har varit lovvecka på skolan så där var det lugnt och stilla. Jag hade inga möten i Växjö så det blev enbart aktiviteter på hemmaplan. Jag har haft styrelsemöte med Markaryds Riksteaterförening. Då planerade vi för de sista arrangemangen för denna höst och så tog vi ställning till vilka produktioner vi vill köpa in från Riksteatern 2018-2019. . Vi får se hur det går, om våra önskemål går att realisera.

Vi har stannat upp och tänkt på våra nära och kära som inte finns med oss längre genom att uppmärksamma Alla Helgons dag och vissa har tagit fasta på den ganska nya traditionen att fira Halloween.

Veckan som kommer blir intensivare. Då är det flera aktiviteter i Växjö igen. Det är åter dags för ett möte med Regionfullmäktige och så är det dags för Minnesgåvofest där vi  uppmärksammar de som har varit anställda i 25 år inom Region Kronobergs olika verksamheter. Det sker vid en middag på Stadshotellet i Växjö då jag, i egenskap av fullmäktiges ordförande, står som värd. Det är en trevlig och viktig tradition.

Sen ska jag börja packa min resväska för ytterligare en vecka i Sydafrika. Det är dags för mitt förmodligen sista Monitoring Committemöte där nere. Jag får rapportera mer från det i kommande blogginlägg.

Vad finns det mer att reflektera över? Massor förstås. Nu i november är det 100 år sedan ryska revolutionen! En händelse som har betytt och betyder mycket för situationen i världen och kräver egna långa reflektioner. Jag kan väl bara konstatera att utopier kan vara fina att ha för ögonen, men vi ska nog akta oss för att försöka förverkliga dem. Det har historien med fasansfulla exempel visat oss.

(Foton: Sten & RosMarie J Neckö Bildredigering och fotocollage: RosMarie J Neckö)

Pånyttfödd

Min tidigare blogg

Höstvindarna viner om husknuten och snart är alla träd och buskar kala och redo inför vinterns entré. Vintertiden har inletts. Klockorna ställdes om i natt och vi fick en extra timme som för min del slösades bort genom att jag låg och drog mig lite extra i sängvärmen.

Jag har annars mest ägnat mig åt olika administrativa sysslor idag. Det har varit räkningar som skall betalas, både privata och för teaterföreningen, mejl har skickats för att påminna om kommande möten och sammanträden i föreningslivet, tvättmaskinen har laddats vid ett par tillfällen. Däremellan har jag lyckats läsa några kapitel i den sista Elena Ferrante-boken. Jag började med den första av de fyra böckerna i somras och nu skönjer jag alltså slutet. Det har varit en härlig läsupplevelse som jag kommer att sakna när den är över. Jag har dock en härlig tegelsten framför mig. Det är Ken Follets nya roman ”A Column och Fire”. Jag fick den i veckan och längtar efter att kasta mig över den. Jag beställde den engelska versionen, eftersom jag har har som princip att läsa Follets böcker på engelska. Jag behöver den språkträningen och så kan jag trösta mig med att även om jag inte förstår precis varje ord så förstår jag ändå sammanhanget. Det är den tredje romanen i Kingsbridge-serien. Jag är svag för den här typen av historiska romaner.

Annars har det varit fullt upp på olika arenor de senaste veckorna. Jag har varit på SKL:s årliga kulturkonferens i Gävle, jag har deltagit vid Länsmuseernas höstmöte i Uppsala. I samband med det fick jag möjlighet att besöka Gamla Uppsala och få en gedigen guidning och information om platsen och dess historia. Jag har förstås varit i Växjö på olika möten och så mellanlandat på skolan och träffat härliga ungdomar som står inför sitt gymnasieval.

 

Denna höst är otroligt intensiv på alla fronter. Jag har fullt sjå att hålla koll på min kalender så att jag kan förbereda mig inför alla olika aktiviteter och framför allt se till att jag är på rätt ställe på rätt dag och tid! Än så länge har jag lyckats och även om det kan bli stressigt så är det otroligt stimulerande att få möjlighet att uppleva så mycket olika saker inom mina olika intresseområden.

I fredags t ex var det en riktig höjdarkväll. Då hade Teaterföreningen, i samarbete med Stora Hotellet, engagerat gruppen My Quiet Companion för ett arrangemang på hotellet. Det inleddes med lite mat sen blev det ett fantastiskt musikprogram med Springsteenlåtar på deras vis och med mysigt mellansnack. Jag uppfattade det som att alla var supernöjda när spelningen var över. Själv dansade jag hem i mörkret, nynnande Born to run, Dancing in the dark och Hungry Heart och kände mig som tja … 25 igen!

I lördags var det dags för en partiaktivitet. Då hade vi bjudit in till en fikastund i partilokalen. Tyvärr var vädrets makter inte med oss. Det regnade och blåste förfärligt så folk höll sig hemma (med rätta). Vi fick dock några tappra besökare och det var uppfriskande att få tillbringa några timmar med två unga engagerade kvinnor, Annie och Josefin, som säkert bidrar till positiv återväxt inom socialdemokraterna i Markaryd. En liten ”blänkare” på facebook om vår fikaträff rönte uppmärksamhet så det var uppenbarligen flera som tog del av vår aktivitet även om det inte blev så många fysiska möten.

Nu står en ny vecka för dörren. Den ska jag mest tillbringa på hemmaplan med arbete på skolan, möte på Kulturhuset angående hur Kulturhusets lokaler skall disponeras, styrelsemöte i Teaterföreningen, däckbyte på bilen och så förstås uppmärksamma att det är Alla Helgons dag i veckoslutet.

Välkommen till min nya blogg!

(Foton: RosMarie J Neckö  Bildredigering och fotocollage: RosMarie J Neckö)