Söndagstankar

Ännu en vecka har nu runnit förbi. En vecka fylld av spekulationer om regeringsbildningen efter förra söndagens val. Sluträkningen av rösterna i Riksdagsvalet är nu klar och de röd/gröna har ett mandats övervikt gentemot det borgerliga blocket/Alliansen. Det är här i detta fält som regeringsbildningen måste ske om alla står fast vid att SD skall hållas utanför politiskt inflytande den kommande mandatperioden. Vi får väl se hur det blir i slutändan. Alla borde vara ytterligare stärkta i sitt avståndstagande till SD efter att ha sett ett inlägg som Mattias Karlsson skrev på Facebook. Det fick blodet att isas i ådrorna. Det handlade om att nu är det en kamp på liv och död om den svenska nationen och kulturen ska överleva. Hur fungerar en sådan hjärna. Det var formuleringar och uttryck som direkt fick mig att associera till nazitiden i Tyskland på 30-talet. När sen dessutom deras partiledare Åkesson sitter och försvarar uttalandet i en intervju i programmet Skavlan – då tycker man att måttet borde vara rågat. Alla som röstade på SD kan väl ändå inte tycka att detta är ok!?

Redan i mitt förra blogginlägg berörde jag det absurda i att den stora majoriteten av de som röstade på SD inte tillhör samhällets översta skikt … ändå röstar de på ett parti som direkt motverkar deras, inte minst ekonomiska, intressen. I Aftonbladet har Jan Guillou skrivit en belysande krönika om just detta fenomen. Läs den!

Själv har jag farit och flugit som vanligt den gångna veckan. En massa möten har avlöst varandra. Jag har ännu inte känt av vad det innebär att vara pensionär. I onsdags var det dags för möte med det Sydsvenska kulturutskottet. Biblioteksfrågor stod högt på dagordningen den här gången. Mötet var förlagt till Jönköping och till det fantastiska kulturhuset Spira. Där fick vi även en guidning i lokalerna. Det är en helt egen värld som gömmer sig bakom kulisser och scener. Det är fascinerande att få se hur de bygger upp helt olika världar och vilken enorm apparat det är bakom en större scenproduktion.

På hemvägen stannade jag till i Värnamo och passade på att besöka Vandalorum. Där är tre jätteintressanta utställningar just nu, Wasteland, Signe Persson Melin och utställare ur Smålands konstnärsförbund, bl a gamla bekanta som Birgitta Heiling och Sune Forsberg. Det skulle behövas mycket mer tid än jag hade för att kunna ta till sig allt och att smälta alla intrycken.

Jag har varit på planeringsmöte inför kampanjen till förmån för ”Världens Barn”. Det är inte förrän v. 40 det drar igång på allvar, men jag beslöt att tjuvstarta lite och vid dagens vernissage med Sydvästra Smålands Konstförening så iklädde jag mig en ”kampanjtröja” och utrustade mig med en insamlingsbössa och drog ner till Kulturhuset. Markaryds kommun har ju stolta traditioner att följa i det sammanhanget numera.

Där var gott om folk idag när Annika Reinhold från Landskrona gästade oss. Hon demonstrerade och berättade livfullt om hur hon arbetar för att skapa sina verk. Det är lättillgängliga bilder som säkert kommer att uppskattas av många (främst kvinnor) i vår publik.

Nu står en ny vecka för dörren och jag skall förbereda mig inför den. Det är mycket intressant, roligt och spännande som väntar. Jag ska förstås till Växjö på olika möten. Jag ska vara på hemmaplan med Sunnerbo Samordningsförbund. Jag ska träffa gamla kollegor från skolvärlden under gemytliga former – det ser jag verkligen fram emot och så ska jag packa! Det bär av till USA och Minnesota nästa söndag. Snacka om att ha variation i tillvaron. Det blir med andra ord inte brist på ämnen att ventilera i kommande blogginlägg.

Och så är det förstås fortsatt spännande att följa hur det utvecklar sig på den politiska arenan. Kontrollräkningen i Landstingsvalet har inte inletts än, men jag känner mig säker på att ta en plats i Regionfullmäktige. Däremot är det mer osäkert om det kommer att erbjudas plats i styrelser och nämnder. Jag känner mig inte mätt på politiken ännu … Jag känner att jag har mer att ge och vi seniorer behövs ju i de beslutande församlingarna.

(Foton-Bildredigering-Fotocollage: RosMarie J Neckö)

 

Dagen efter

Valet är avklarat, vilken rysare. Ännu vet vi inte hur landet kommer att styras de närmaste fyra åren. Det spekuleras hej vilt nu på olika fronter. Jag tänker inte ge mig in på den arenan. Jag hänvisar bara till vår statsminister Stefan Löfven och hans tal till partimedlemmarna sent på valnatten. Det var en statsmans tal. Där han ödmjukt vädjade till alla att sätta landets bästa före egna snäva maktintressen. Nu hoppas jag att kontakter kan ske på ett ”vuxet” sätt mellan partiledarna och att det kan få ske i lugn och ro utan alltför mycket spekulerande, tolkande och misstolkande.

Lokalt i Markaryds kommun fick Sverigedemokraterna ytterligare ökat stöd i alla tre valen. När jag nu ger mig ut på byn och tittar mig omkring så tvingas jag inse att nästan var fjärde människa jag möter röstade på SD. Jag märker, att det påverkar mig, påverkar hur jag ser på de jag möter. Hur kunde det bli så här?

Det finns flera förklaringar, men jag tror inte att enbart ”invandringsfrågan” förklarar hela uppgången för det partiet. Forskare tittar på fenomenet som nu nått oss här i Sverige och i Markaryd. Ute i övriga Europa och inte minst i USA har vi kunnat se samma tendenser och utveckling under en längre tid. De vidgade ekonomiska klyftorna och en känsla av ”utanförskap” och osäkerhet på arbetsmarknaden, skapar misstro mot de etablerade partierna och minskar tilliten till våra offentliga institutioner. SD suger upp detta missnöje. Jag tror inte att alla som röstat på SD är rasister och ”onda” människor. Däremot tror jag att många är okunniga om vad partiet egentligen står för och är inte insatta i hur de har agerat (eller inte agerat) i olika politiska församlingar de senaste mandatperioderna.

DN DEBATT 5/9.” Både SD:s politiker och dess väljare kommer i högre grad än i andra partier från gruppen som fått det sämre sedan 2006. Vår forskning visar att inkomstfördelning och arbetsmarknad är viktigare för att förstå partiets framgångar än ökad invandring, skriver forskarna Olle Folke, Torsten Persson och Johanna Rickne.”

”Arbetslinjen och finanskris förklarar SD:s framgångar” DN 180904

Tittar man på väljarbasen finner man att många är män och kommer från LO-kollektivet. Arbetare som traditionellt röstat på socialdemokraterna. Vad har fått dem att nu överge det partiet för att istället rösta på ett parti som själva placerar in sig på den politiska skalan så nära moderaterna, till höger, de kan komma? Det är ju att direkt motarbeta de egna intressena! SD motsätter sig ju en ekonomisk omfördelning från de rikaste till de fattigare! Se hur deras skattepolitik är utformad. Istället skapar de en motsättning mellan grupper som borde enas istället för att motarbeta varandra. De skapar syndabockar, idag är det invandrarna och speciellt muslimernas fel att det är brister i vårt samhälle. Nej, skärskåda partiets ekonomiska politik och ni ska finna att det är fullt av hål som en schweizerost. De saknades t ex 30 miljarder i statliga stöd till kommuner och landsting. Pengar som går till vård, skola och omsorg. Områden de säger sig värna om och vill satsa på. Istället för att satsa på dessa områden skulle det innebära försämringar! Hur får de ihop det? Jo, det skulle minskad invandring förklara, men det håller inte i realiteten.

Nej, nu gäller det att bita ihop och ta nya tag. För oss socialdemokrater gäller det att hålla ihop och noga analysera läget, att konstruktivt blicka framåt och ta vara på och söka samarbete med de solidariska krafter som finns i andra partier. Höja oss över den egna partiegoismen och verka för ett tryggare, hållbart och mer solidariskt samhälle med minskande klyftor.

Lokalt har vi haft en bra valrörelse, det är många som varit engagerade och det har varit god stämning. När vi träffat folk ute på byn, vid dörrknackningar och på marknaden har vi fått många glada tillrop och många ”tummar upp”. Det ger oss kraft och inspiration att kämpa vidare och inse att vi är i en förkrossande stor majoritet, vi som representerar de övriga partier som står för något annat än egoism, rädsla, främlingsfientlighet och inskränkthet.

(Foto-Bildredigering-Fotocollage: RosMarie J Neckö och nätet)

Sensommarhelg och demokratiarbete

September har gjort sin entré. Den första höstmånaden inleddes lite höstlikt men har idag fortsatt med ett skönt sensommarväder. En vecka har snart förflutit sedan senaste blogginlägget. Valrörelsen rusar på och i helgen har det varit konst- och hantverksrunda i Markarydsbygden. Jag har försökt vara aktiv på båda fronterna. Av naturliga skäl blir det mest fokus på valrörelsen just nu. Nästa söndag avgörs det. Vilket Sverige skall vi vakna upp till måndagen den 10 september?

Jag har ventilerat min oro i flera tidigare inlägg. Oro för att mörka nationalistiska högerkrafter skall få stort inflytande i våra olika folkvalda församlingar. Det största fokuset i medierna ligger på det nationella planet, men lika viktigt är att syna det som håller på att ske på regional och kommunal nivå.
Dagligen avslöjas kandidater på SD:s vallistor som har bakgrund i nazistiska organisationer eller som gör häpnadsväckande uttalanden om tillståndet i landet och om människor med bakgrund i andra länder och kulturer. Är det verkligen den typen av representanter vi vill ha i våra beslutsfattande församlingar?

Jag har ”roat mig” lite med att se vilka det är som döljer sig bakom vissa som har kommenterat våra (s) annonser på facebook. Skall jag uttrycka mig diplomatiskt så får det bli att jag bedömer att de inte tillhör ”begåvningsreserven” i landet. Åtminstone inte efter hur de presenterar sig själv och genom vad de delar på nätet.

Nej, betydligt mer positivt har det varit att delta vid olika utåtriktade aktiviteter i veckan. Visst finns det de som klart och tydligt markerar att de inte tänker rösta på (s), men många är positiva och ger en uppmuntrande ”tumme upp” när vi träffas.
Det har varit fint att kunna meddela våra anställda inom hälso- och sjukvården i Region Kronoberg att f o m 1 september så höjs OB-ersättningen med 60 %! Det kan vi göra eftersom vi får stöd från staten och vi har höjt skatten i regionen. Detta är ett led i vår strävan att göra det mer attraktivt att arbeta inom Region Kronoberg och att våra medarbetare skall känna sig uppskattade.Några morgonpigga valarbetare samlades utanför våra lasarett i fredags morse för att uppmärksamma denna satsning. Arbetet med att fasa ut hyrpersonal fortsätter och ytterligare satsningar på fortbildning, nyanställningar och avlastningar för personal fortsätter om vi får fortsatt förtroende att leda Region Kronoberg även efter valet.

I helgen har det varit konst- och hantverksrunda. Jag har inte hunnit med att besöka mer än en bråkdel av alla utställare, men jag blir lika glad varje år när jag träffar ”gamla bekanta” och får möjlighet att se vad de åstadkommit sedan sist. Hur de har utvecklats och hur de brinner för sitt stora intresse.
Jag blir lite avundsjuk – Tänk om jag hade haft en sådan skapande ådra i mig! Jag hade en gång en tanke på att gå en grundläggande målarkurs när jag blev pensionär och fick mer tid för mig själv. Nu är jag i pensionsåldern, men jag har ännu inte märkt av att tiden skulle medge något sådant. Vi får väl se hur det blir framöver.

Till dess får jag njuta av andras alster. Idag blev det Dorte Jörck-Ramberg, Jörgen Risum, Lars-Erik Andréasson, Birgitta Karlsson och Margot Karlsson m fl som fick tillfredställa mitt estetiska sinne. Jag passade också på att pausa i Gula Huset och ta en god fika i trevligt sällskap.

Iklädd en av mina socialdemokratiska kampanjtröjor påminde jag bara genom min närvaro om att valet står för dörren nästa vecka. Nu spurtar vi och ser till att pressa tillbaka mörkerdemonerna och låter de positiva framtidfokuserade, solidariska krafterna ta initiativet och forma vårt framtid under parollen – ”Ett starkare samhälle – Ett tryggare Sverige.

(Foton – Bildredigering – Fotocollage: RosMarie J Neckö)

 

Valspurt och lite höstkänsla

Regnet öser ner utanför fönstret, katten vill bara ligga i mitt knä och gosa. Jag ska ju försöka vara lite produktiv vid datorn, men det är inte helt enkelt. Nåväl, jag sitter i en lite obekväm arbetsställning. Katten snusar och värmer gott, men det ska nog gå att få ihop ett litet blogginlägg ändå.

Jag känner mig rejält upplyft efter att ha följt presskonferensen med Magdalena Andersson och Annika Strandhäll på nätet idag. De presenterade en rejäl satsning på hälso- och sjukvården inför nästa mandatperiod, 3 miljarder kronor! Det gäller att arbeta långsiktigt och strategiskt för att få bort vårdköerna, åstadkomma en mer personcentrerad vård, att utbilda mer personal och satsa på en god arbetsmiljö. Det är insatser som kräver uthållighet och samarbeten och som ska ge förutsättningar till att erbjuda vård efter behov. Det är betydligt bättre än den ”kömiljard” som de borgerliga partierna talar om. Den bygger på konkurrens mellan landsting istället för samarbeten. Deras förslag riskerar att skapa större skillnader och skärpa ojämlikheterna ytterligare över landet.

Ett annat bra förslag som presenterats av socialdemokraterna är satsningar inom kulturområdet. Kulturen har inte fått så stor plats i den här valrörelsen, men för mig som regional kulturpolitiker är naturligtvis de frågorna viktiga. Vi vill satsa medel för att öka tillgången och tillgängligheten till kultur. Det kan ske bl a genom att införa fri entré på våra regionala museer. Får vi statliga medel till detta kan det bli verklighet. I förslaget ligger också satsningar på lokaler ute i landet som kan nyttjas för kulturarrangemang samt att förstärka kultursamverkansmodellen, dvs ge mer statliga medel till de olika regionerna så att de bättre kan matcha de medel som regionerna redan satsar för att kunna erbjuda teater, dans musik, konst mm ute i kommunerna.

Ja, det känns verkligen att valtemperaturen stiger nu. Om mindre än två veckor vet vi hur det gick! Det känns positivt i vårt interna valarbete inom (s). Det är god stämning och fler och fler börjar förhoppningsvis förstå och inse att det verkligen är ett ödesval vi står inför. Jag ska inte spekulera för mycket här och nu, men när jag ser all aktivitet som sker över hela landet så känns det bra. Tänk så mycket positiv energi det finns. Mycket mer än den negativa sörja och som vissa mörkerkrafter gör allt för att sprida och förpesta tillvaron med.

Förtidsröstningen är i full gång och många tar chansen att lägga sin röst redan innan den 9 september. En av dem är min mor. Hon förklarade stolt i helgen att hon hade varit och röstat i fredags. Det var på Biblioteket i Påarp. Hon ville ha det avklarat så att hon inte behövde stressa med det på själva valdagen. Ja, där är jag säker på att (s) i Helsingborg, Region Skåne och Nordvästskånska Riksdagsvalkretsen har fått en röst.

Det känns alltså bra och bra känns det också att HIF tog tre nya poäng i lördags på sin jakt mot Allsvenskan!

Nu ser jag fram emot en bra vecka med valarbete, möte med teaterföreningens styrelse, Växjömöte och i slutet av veckan – Konst- och hantverksrundan.

(Foton-Bildredigering: RosMarie J Neckö)

Traditioner som förs vidare

Visst är vi människor präglade av vår uppväxt och av vår historia. Jag blev påtagligt medveten om det för några dagar sedan när min bror skickade över ett gammalt tidningsurklipp till mig. Det var ett gammalt personporträtt av min farfar Karl Jönsson i Hammenhög nere på Österlen. Det var inför hans 90-års-dag. Karl var gammal skräddaremästare och han var den som startade upp den första socialdemokratiska arbetarekommunen i byn. Året var 1914! Det sågs inte med blida ögon i den liberala lantbruksmiljön, så farfar och hans kamrater fick smyga med sina möten. Han var engagerad i den tidens olika nämnder och kämpade för arbetarnas rättigheter.

Jag blir alldeles varm inombords när jag ser urklippet och tänker på att här har jag faktiskt några av mina rötter! Min far fortsatte traditionen att engagera sig inom socialdemokratin. Han flyttade till Helsingborgstrakten där han träffade min mor. Han var också starkt engagerad i föreningsliv och i Helsingborgspolitiken. Han var bl a ledamot i Fritidsnämnden och Helsingborgs kommunfullmäktige.

Själv följer jag alltså denna tradition. Jag kan väl med rätta säga att jag har socialdemokratin i mitt DNA. Den sitter i generna och jag har fått den med modersmjölken!

Tänk vad det har hänt mycket under dessa drygt 100 år och tre generationer. Samhället har förändrats oerhört. Farfar skulle nog storögt både förundras och förfasas över vad han skulle se, om han fick uppleva dagens samhälle. Materiellt har vi idag en standard som han knappast kunde drömma om. Han fick uppleva de första bilarna och månlandningarna, men IT-revolutionen kom efter hans bortgång. Han skulle med förfäran se på de spöken ur historien som nu börjar träda fram. Han kämpade för rättvisa och solidaritet, det är värden som är beständiga, oberoende av tid och rum, något vi som är verksamma idag aldrig får glömma. Jag känner vördnad och ett ansvar att kämpa för att farfars värderingar och livsgärning får leva vidare till kommande generationer. Måtte våra barn och barnbarn också bli påminda om detta.

En annan tradition som följer mig är intresset för Helsingborgs IF! Det har varit lite svalt i några decennier, men nu börjar det vakna till liv igen. Jag har varit på plats på Olympia några gånger den här säsongen. Det är en häftig upplevelse. På min mors sida har jag HIF i generna. Som tonåring brukade jag ofta vara på Olympia. Tillsammans med min släkt och andra från min hemby ockuperade vi sydöstra ståplatsläktaren. Det var en träkonstruktion på den tiden. När åren gick och jag hamnade mer i förskingringen så svalnade mitt intresse. Jag blev dock alltid uppdaterad på hur det gick för HIF när jag träffade släkten. Inte minst min mor, var och är en stor fantast. Hon hade säsongskort på Olympia till så sent som för 2 år sedan! Numer följer hon dem på TV när det ges tillfälle. Samtalsämnet är givet när vi träffas. Nu är det Allsvenskan nästa säsong som gäller!

Tag på din röda tröja och visa var hjärtat sitter – något sådant flimrade förbi som ”reklamslogan” på arenan senast . Visst är det en devis som passar bra för oss socialdemokrater och HIF-supportrar. Idrott och politik går att förena.

Nu kämpar vi vidare i valrörelsen för ”Ett starkare samhälle – ett tryggare Sverige”

Valbroschyr 2018

( Foton – Bildredigering – Fotocollage: RosMarie J Neckö )

Valtider och förkylningstider

Vad kan vara mer olämpligt och deprimerande än att drabbas av en riktig ”mansförkylning” när man borde vara som mest aktiv i valarbetet. Ok naturen har sin egen gång och ibland är det bara att gilla läget. Jag har legat däckad några dagar, men börjar kravla mig upp ur feber och snordimmorna nu.

Jag försöker följa nyhetsflödet och de olika inläggen på de sociala medierna. Jag blir både glad, upplyft och beklämd när jag skådar i de olika flödena. Jag blir glad över allt positivt engagemang som strömmar mot mig. Glad när jag ser alla engagerade valarbetare som nu är ute och kämpar med samtalskampanjer, affischering, annonsering och allt annat som hör valet till. Beklämd – när jag ser hur politiska motståndare, eller bara allmänna ligister försöker sabotera genom att förstöra affischer, kladda ner dem eller gå in med hatiska kommentarer på de sociala medierna.

Jag blir beklämd när jag ser ”vänner” på FB, personer som jag känner som rekorderliga personer, dela material från obskyra s k nyhetssidor. Är ni som gör det medvetna om vilka krafter ni stödjer genom ert agerande? Jag hoppas innerligt att det är en omedvetenhet och inte att ni fångats i de hatiska stämningar som organisationerna bakom dessa sidor gör allt för att piska upp.

Jag blir arg, ledsen, förbannad och ….. (ännu kraftigare uttryck) när jag hör klimatförnekare negligera vetenskapliga resultat och slutsatser, när jag ser att unga ligister bränner bilar i våra förorter, när folk vägrar ta till sig fakta och bara går på känslor och tyckanden, när folk väljer att medvetet snedvrida och misstolka budskap. Ja då bubblar det i mig.

Jag har alltid hyllat tesen att människan i grunden är god och rationell, men det är så otroligt lätt att manipulera oss idag. Genom de sociala medierna blir vi lätt offer för manipulationer. De som drivit detta till sitt yttersta är de nationalistiska krafterna längst ut på högerkanten, med benägen hjälp av olika internationella ”trollfabriker” och annat otyg.

Nej! Nu hoppas jag att det är en skev bild jag får av läget och att de sansade och vettiga personerna ännu är i majoritet. Jag hoppas innerligt att folk verkligen tänker till och tar ställning inför det kommande valet. Vilken framtid vill du ha och vilken framtid vill du ge dina barn och barnbarn? Demokratin, med den allmänna och lika rösträtten, i Sverige är bara 100 år gammal. Hur vill vi att det ska se ut 100 år framåt i tiden?

När det känns tungt är det ändå en lisa för själen att kulturen finns. Varje år läggs åtskilliga 100 000-tals ideella timmar ner för att möjliggöra kulturskapande och upplevelser över hela landet. Varför då? Jo, för att kultur är hjärtat i ett demokratiskt samhälle. Här skapas gemenskap och platser för känslor och eftertanke. Något vi inte kan få för mycket av i dessa tider.

”Guds hand” – Skulptur av Carl Milles

(Foton: Från nätet Bild- och textredigering: RosMarie J Neckö)

Orkar du läsa?

Det var länge sedan jag skrev här på min blogg. Jag har levt i ett ständigt snurrande ekorrhjul det senaste halvåret. Tiden för reflektion och summering av sakernas tillstånd har därför varit svår att finna och att framför allt prioritera.

Nu ska jag dock göra ett försök att bättra mig. Jag började med mitt bloggande för snart fyra år sedan. Det var i samband med att valrörelsen 2014 började ta fart. Jag bestämde mig då för att ansluta mig till den digitala världen och startade mitt facebook konto och bloggen.

Hur skulle jag hantera dessa nya arenor för kommunikation? Skulle jag bli rent partipolitisk eller skulle jag hålla en mer neutral profil? Jag valde den senare varianten. Jag utsågs efter valet till ordförande i Regionfullmäktige och då blev min roll att representera hela fullmäktigeförsamlingen och då ansåg jag det lämpligast att balansera partipolitiken och försöka bli en god representant för hela länsbefolkningen oavsett partifärg och att spegla olika arenor som upptagit mitt liv och engagemang de senaste åren. Ingen har dock kunnat undgå att jag är en stolt representant för Socialdemokratin!

Nu går vi in i en ny valrörelse. Detta året verkar det verkligen utvecklas till ett ödesval. Jag blir helt förskräckt när jag ser de olika opinionssiffrorna som sköljer över oss dessa dagar. Jag blir naturligtvis bekymrad över socialdemokraternas tapp, men mest förtvivlas jag över de ständigt ökande siffrorna för SD! Hur tänker de ca 18% av svenska folket (SCB:s siffror juni 2018) som angett att de tänker rösta på SD? Tänker de över huvud taget eller styrs de helt av känslor och fördomar?

Vi matas ständigt med allehanda krisreportage och larmrapporter i olika medier. Skall man tro det som figurerar i de olika medierna så skulle landet stå på randen till kaos och undergång. Så är naturligtvis inte fallet. Mätningar och statistik visar gång på gång att det går bra för Sverige. Vi har högkonjunktur och hjulen rullar för fullt. Företagens stora problem är att få tag på rätt arbetskraft. Vid internationella jämförelser hamnar vi oftast bland topplaceringarna tillsammans med våra nordiska grannar (möjligtvis med undantag för situationen i den svenska skolan) nu senast i OECD-rapporten som rankade svensk sjukvård i världstopp! Vi lever allt längre, sysselsättningen ökar, vi är friska lång upp i åren, den ekonomiska utvecklingen slår rekord! Jo, jag vet att klyftorna är stora och att vi inte får blunda för de problem som finns med ojämlikhet, sociala skillnader, segregation, kriminalitet, men det är problem som är möjliga att lösa, inte minst genom väl genomtänkta politiska åtgärder och beslut och satsningar på vår gemensamma välfärd.

Varför är det så svårt att få gehör för alla dessa positiva resultat? Det finns naturligtvis inte en enda enkel förklaring, men en bidragande orsak tror jag är det ständigt strömmande bruset av information i våra sociala medier. Vi ingår i olika ”filterbubblor” och där förstärks våra synpunkter och åsikter. Vi umgås mest med våra gelikar på nätet och då tenderar vi att blunda för andra tankar och information som inte bekräftar de ståndpunkter vi redan intagit. Det är jättefarligt. Reflektion och kritiskt tänkande har aldrig varit viktigare än idag vill jag påstå. En som hjälper mig att försöka förstå min omvärld och att hålla huvudet kallt är Hans Rosling! Läs hans eminenta bok ”Factfulness”! Den får oss att tänka till och få perspektiv på världen på det enda sätt vi kan lära känna den någorlunda objektivt – genom offentlig, officiell och vedertagen statistik.

Boken är lättläst och lättförståelig, även för mig som inte direkt är någon statistiknörd. Den kräver dock några timmars fokusering och avstående från klickande och surfande i andra medier. Det kan vara välgörande och jag rekommenderar det varmt. Tyvärr visar mycket forskning att vår förmåga till koncentration och fokusering är begränsad. Genom det ständiga bombardemanget av flashar på nätet försämras vår förmåga att stanna kvar och reflektera över saker som dyker upp. Vi reagerar instinktivt med vår reptilhjärna på elände, sensationer och dramatiska händelser och det är det som genererar mest klick på nätet, därför översvämmas vi av ständiga larmrapporter som bidrar till att allt fler blir övertygade om att det verkligen är kris och katastrof som står för dörren.

Nej – fram för lite lugn och besinning – och ge dig tid att läsa och reflektera och hoppas att du orkat ta dig ända till slutet här i min text och inte upplevde den för tung, lång och komplicerad.

Min tes är att livet är mycket lättare att leva om man väljer att se det positiva i tillvaron, än om man ägnar mesta tiden åt att finna fel och problem i allt. Väljer vi den positiva ingången orkar vi även med att ta itu med de brister som finns i vårt samhälle.

(Foton: Sten Neckö samt från nätet Bildredigering och fotocollage: RosMarie J Neckö)