Orkar du läsa?

Det var länge sedan jag skrev här på min blogg. Jag har levt i ett ständigt snurrande ekorrhjul det senaste halvåret. Tiden för reflektion och summering av sakernas tillstånd har därför varit svår att finna och att framför allt prioritera.

Nu ska jag dock göra ett försök att bättra mig. Jag började med mitt bloggande för snart fyra år sedan. Det var i samband med att valrörelsen 2014 började ta fart. Jag bestämde mig då för att ansluta mig till den digitala världen och startade mitt facebook konto och bloggen.

Hur skulle jag hantera dessa nya arenor för kommunikation? Skulle jag bli rent partipolitisk eller skulle jag hålla en mer neutral profil? Jag valde den senare varianten. Jag utsågs efter valet till ordförande i Regionfullmäktige och då blev min roll att representera hela fullmäktigeförsamlingen och då ansåg jag det lämpligast att balansera partipolitiken och försöka bli en god representant för hela länsbefolkningen oavsett partifärg och att spegla olika arenor som upptagit mitt liv och engagemang de senaste åren. Ingen har dock kunnat undgå att jag är en stolt representant för Socialdemokratin!

Nu går vi in i en ny valrörelse. Detta året verkar det verkligen utvecklas till ett ödesval. Jag blir helt förskräckt när jag ser de olika opinionssiffrorna som sköljer över oss dessa dagar. Jag blir naturligtvis bekymrad över socialdemokraternas tapp, men mest förtvivlas jag över de ständigt ökande siffrorna för SD! Hur tänker de ca 18% av svenska folket (SCB:s siffror juni 2018) som angett att de tänker rösta på SD? Tänker de över huvud taget eller styrs de helt av känslor och fördomar?

Vi matas ständigt med allehanda krisreportage och larmrapporter i olika medier. Skall man tro det som figurerar i de olika medierna så skulle landet stå på randen till kaos och undergång. Så är naturligtvis inte fallet. Mätningar och statistik visar gång på gång att det går bra för Sverige. Vi har högkonjunktur och hjulen rullar för fullt. Företagens stora problem är att få tag på rätt arbetskraft. Vid internationella jämförelser hamnar vi oftast bland topplaceringarna tillsammans med våra nordiska grannar (möjligtvis med undantag för situationen i den svenska skolan) nu senast i OECD-rapporten som rankade svensk sjukvård i världstopp! Vi lever allt längre, sysselsättningen ökar, vi är friska lång upp i åren, den ekonomiska utvecklingen slår rekord! Jo, jag vet att klyftorna är stora och att vi inte får blunda för de problem som finns med ojämlikhet, sociala skillnader, segregation, kriminalitet, men det är problem som är möjliga att lösa, inte minst genom väl genomtänkta politiska åtgärder och beslut och satsningar på vår gemensamma välfärd.

Varför är det så svårt att få gehör för alla dessa positiva resultat? Det finns naturligtvis inte en enda enkel förklaring, men en bidragande orsak tror jag är det ständigt strömmande bruset av information i våra sociala medier. Vi ingår i olika ”filterbubblor” och där förstärks våra synpunkter och åsikter. Vi umgås mest med våra gelikar på nätet och då tenderar vi att blunda för andra tankar och information som inte bekräftar de ståndpunkter vi redan intagit. Det är jättefarligt. Reflektion och kritiskt tänkande har aldrig varit viktigare än idag vill jag påstå. En som hjälper mig att försöka förstå min omvärld och att hålla huvudet kallt är Hans Rosling! Läs hans eminenta bok ”Factfulness”! Den får oss att tänka till och få perspektiv på världen på det enda sätt vi kan lära känna den någorlunda objektivt – genom offentlig, officiell och vedertagen statistik.

Boken är lättläst och lättförståelig, även för mig som inte direkt är någon statistiknörd. Den kräver dock några timmars fokusering och avstående från klickande och surfande i andra medier. Det kan vara välgörande och jag rekommenderar det varmt. Tyvärr visar mycket forskning att vår förmåga till koncentration och fokusering är begränsad. Genom det ständiga bombardemanget av flashar på nätet försämras vår förmåga att stanna kvar och reflektera över saker som dyker upp. Vi reagerar instinktivt med vår reptilhjärna på elände, sensationer och dramatiska händelser och det är det som genererar mest klick på nätet, därför översvämmas vi av ständiga larmrapporter som bidrar till att allt fler blir övertygade om att det verkligen är kris och katastrof som står för dörren.

Nej – fram för lite lugn och besinning – och ge dig tid att läsa och reflektera och hoppas att du orkat ta dig ända till slutet här i min text och inte upplevde den för tung, lång och komplicerad.

Min tes är att livet är mycket lättare att leva om man väljer att se det positiva i tillvaron, än om man ägnar mesta tiden åt att finna fel och problem i allt. Väljer vi den positiva ingången orkar vi även med att ta itu med de brister som finns i vårt samhälle.

(Foton: Sten Neckö samt från nätet Bildredigering och fotocollage: RosMarie J Neckö)

Annonser

Vårfrustration och Internationella kvinnodagen

Vi är långt inne i mars och våren skulle spira för fullt nu, men när jag tittar ut genom fönstret så fortsätter snön att falla tätt. Visst är det fint när det ligger ett vitt täcke över marken, men nu längtar jag efter vårsol och lite värme.

Jag är dock i full gång som vanligt på mina olika arenor. Det är så mycket på skilda plan, att jag har haft svårt att sätta mig och summera allt och få struktur på tankarna och händelserna.

Hela februari gick utan ett blogginlägg. Jag var sjuk i början av månaden. Influensan däckade mig liksom den har gjort med många i min närhet och runt om i landet. Återhämtningen har varit seg. Det tog tid innan krafterna var på plats igen, så att jag kunde ta itu med mitt jobb och alla mina olika uppdrag.

Det märks att det är valår och att det bara är sex månader kvar till valdagen. Jag hade förmånen att få delta på en socialdemokratisk valupptaktskonferens på Friends Arena i Solna i slutet av februari. Jag var utsedd av mina partikamrater i Markaryd att representera vår arbetarekommun. Det var ett tag sedan jag var djupare engagerad i det interna partiarbetet på den nivån, men det var kul och stimulerande att få vara med och träffa hängivna socialdemokrater från hela landet. Konferensen besöktes av flera av våra ministrar med Stefan Löfven i spetsen. De höll engagerade anföranden och fick även en gammal räv som jag att gå igång och bli inspirerad.

(Utsikten från mitt hotellrum mot Friends Arena)

Väl på hemmaplan igen så har jag avverkat årsmöte i Teaterföreningen. Det gick bra och vi hade god uppslutning ute i Timsfors Folkets Hus. Vi bjöd på smörgåstårta efter själva årsmötet, sen avslutade vi kvällen med att se föreställningen ”Föregångerskan” med Cathrine Westling i rollen som Gulli Petrini.

Hon var en av förgrundspersonerna i kampen för kvinnlig rösträtt för 100 år sedan. Det var ett starkt och imponerande porträtt som väckte många tankar och det är en kamp, som fortfarande är högaktuell idag 100 år senare. Det är värt att minnas dessa starka kvinnor som gått före oss i historien och banat väg för var vi är idag. Vi behöver påminnas om att kampen inte är en gång för alla vunnen utan måste ständigt föras, även om förutsättningarna idag ser något annorlunda ut.

Jag har avverkat årets första möte med Regionfullmäktige och vi har även hunnit med en seminariedag för fullmäktiges ledamöter. Temat för den seminariedagen var digitaliseringen i välfärden. Vi fick många intressanta speglingar av hur digitaliseringen påverkar vår verksamhet idag inom Region Kronoberg. Det var våra egna proffsiga medarbetare som stod för presentationerna.

Det sker så mycket positivt inom Region Kronobergs olika verksamheter. Tyvärr är det svårt att få fram allt som är fint och bra. Det som lyfts fram är alltid det som inte fungerar, eller låt mig i stället skriva – det som kan förbättras. Tyvärr speglas rapporteringen av vår verksamhet ofta i termer av ”kris” och ”katastrof”. Jag blir upprörd av det. Kris och katastrofer är det t ex i Syrien och andra oroshärdar i världen. Vi har det fantastiskt bra här. Vår hälso- och sjukvård håller världsklass vid olika jämförelser.

OK jag förstår den politiska retoriken. Det är oppositionen som tar varje chans till svartmålning när något inte fungerat optimalt. Då är det fel på ledning och styrning, särskilt den politiska. Jag blir så trött på detta ibland helt oseriösa och enögda agerande. Man väljer att misstolka, slugga och misskreditera för att vinna några politiska poänger. Vinner man på det? Tja gnäller man tillräckligt länge och pumpar ut budskap om att allt är ”kris och katastrof” så är risken att den bilden sätter sig hos allmänheten. Då blir folk rädda, osäkra och otrygga. Då börjar vi komma ut på farlig is. Rädda och otrygga människor tenderar att söka sig till de lättköpta och populistiska förkunnarna. Då är i förlängningen vårt demokratiska system i fara.

Nej, lite sans och lugn i debatten krävs. Vi ska naturligtvis ta itu med det som inte fungerar och om det framkommer missförhållanden i olika verksamheter så måste dessa åtgärdas, men vi får inte glömma att ta fram allt som fungerar så fantastiskt i vårt land och vilka hjältar det finns som varje dag går till sina arbeten och bidrar till allas vår gemensamma välfärd.

En kommande valrörelse som bygger på att bryta argument på ett sakligt, klargörande och respektfullt sätt är väl en dröm att stilla be om.

Nej, nu var jag på väg att bli dyster igen. Jag vill avsluta med några positiva upplevelser. Jag var på ”boksläpp” på PM i Växjö i fredags. Då var det Smålands Akademi, genom Birgit Carlstén, som presenterade sin nya bok ”Ur Smålands skafferi”. En helt fantastisk skapelse med olika artiklar av Smålandsprofiler och fint illustrerad. Ja, det är en riktigt vacker, lärorik och inspirerande bok.

Det visuella sinnet fick sin tillfredsställelse i söndags då det var vernissage på Kulturhuset i Markaryd. Det var konstföreningens andra utställning för året som invigdes. Osbykonstnären Sven-Ingvar Johansson ställer ut hos oss under två veckor. Det var en välbesökt vernissage och Sven-Ingvars verk blev uppskattade. Särskilt spännande och originella är hans träskulpturer som han skapar med hjälp av motorsåg!

Teaterföreningen har haft styrelsemöte och nu planerar vi för fullt med att ta fram repertoaren inför kommande säsong, hösten 18 – våren 19. Närmast i tid ligger föreställningen ”Bibliotekarien” som vi kommer att erbjuda i Strömsnäsbruk den 20 mars. Den ser vi verkligen fram emot. Den har fått jättefin kritik. Hoppas den kan locka bra med publik när vi nu åter anordnar en föreställning i Strömsnäsbruk.

Kampen fortsätter alltså på olika arenor och ämnen att beskriva och filosofera om framöver lär det inte vara någon brist på.

(Foton: Sten & RosMarie J Neckö  Bildredigering och fotocollage: Sten Neckö)

Helgsummering

Vinden viner utanför fönstret. Jag sitter hopkurad vid min dator med en varm filt runt benen. Det har varit en händelserik helg som jag skall försöka rekapitulera … Inte minst för min egen skull.

I lördags var det Förintelsens minnesdag. Det är viktigt att uppmärksamma denna dag – inte bara en gång om året utan jämt och ständigt. Fasorna och skuggorna från förr börjar skymta fram igen och då måste vi vara på vår vakt. Vi får aldrig glömma. De som överlevde förintelsen och som kunnat vittna om fasorna är snart borta. Då är det vi övriga som lever som måste se till att fasorna inte glöms och framförallt inte upprepas.

Därför var det så viktigt att få vara med på vernissagen av utställningen ”Dramat timme för timme 13 april 1985” Kulturparken Småland i Växjö som ägde rum under Kulturnatten. Besökarna trängde på för att få se de dramatiska fotona som skildrar en nazistdemonstration i Växjö. Det är under denna demonstration som ”århundradets bild” togs av Hans RunessonDamen med väskan. Denna bild har blivit ikonisk  men den är bara en av över 100 andra bilder som visas på Kulturparken och som ger en stark känsla av hur dramatiskt demonstrationen och händelserna utvecklades.

En liten grupp nazister från framförallt Göteborg hade tagit sig till Växjö. Det pågick även ett politiskt valmöte med VPK. Nazisterna tågade genom stan, men möttes eller förföljdes av ett par tusen motdemonstranter . Nazisterna fick fly och de blev instängda på järnvägsstationen. Allt detta finns dokumenterat genom dramatiska bilder, minut för minut, i utställningen. Åtskilliga i vernissagepubliken hade varit med eller hade egna minnen från händelsen

I anslutning till utställningen  höll Helle Klein ett invigningsanförande – otroligt starkt och inspirerande. Hon deltog även senare i ett panelsamtal med anknytning till utställningen men med temat yttrande- och demonstrationsfrihet. Det blev ett intressant samtal där även Peter Aronsson, rektor vid Linnéuniversitetet deltog.

Växjö sjöd av liv och aktivteter under lördagskvällen, men jag drog mig hemåt tidigt för jag hade åtaganden på hemmaplan under söndagen. Då var det dags för årets första vernissage med Sydvästra Smålands Konstförening. Det var definitivt inte lika stor anstormning till denna vernissage som till den i Växjö, men vår trogna publik fick möta årets premiärutställare Fredrik Jansson. Han har ställt ut hos oss tidigare, men det är 15 år sedan.

Hans verk känns välbekanta, det är diffusa motiv fria för personliga tolkningar, i dova färger. Ja, det blev ett kärt och för många uppskattat återseende. Fredrik berättade och beskrev sina verk och sitt arbete på ett fängslande och intressant sätt. Han lyckade verkligen fånga publikens uppmärksamhet. Hoppas att många tar chansen att se och helst även köper in något/några av hans verk under de två veckor som utställningen pågår i Markaryds Kulturhus.

Det som annars dominerar nyhetsflödet denna söndag är nyheten om att IKEA:s grundare Ingvar Kamprad har avlidit. Det är en stor personlighet och en stor entreprenör som nu lämnat detta jordelivet. Spår av hans livsgärning finns väl hos alla i det här landet. ”Per-Albin grundade folkhemmet och Ingvar Kamprad möblerade det”. Var det inte så man sade? Så gott som alla har väl besökt ett IKEA-varuhus och i de flesta hem finns nog någon IKEA-produkt. Han var i vissa fall en omstridd person, men hans stora gärning med sin entreprenöriella förmåga och sitt skapande av IKEA-imperiet kan ingen ifrågasätta.

(Foton: Sten & RosMarie J Neckö Bildredigering och fotocollage: RosMarie J Neckö)

Januaritankar

Ännu ett par veckor har förflutit sedan senaste blogginlägget. Nu har vardagen gjort sig påmind och allt rusar på som vanligt och det är en salig blandning av konst, teater, skola och inte minst politik.

Det märks att vi har gått in i valåret. Jag bävar lite inför vad det kommer att innebära den här gången. Jag har aviserat att jag är beredd att ställa upp för ytterligare en mandatperiod i Region Kronoberg. Vi får se hur det går – om jag kommer med.

Vår (s)-lista kommer inte att fastställas förrän vid vår distriktskongress 17-18 mars.

Jag hoppas på en ren och just valrörelse, men tyvärr är det inte många som tror att det blir så. Temperaturen börjar redan stiga i de sociala medierna. Jag blir så trött på alla utspel vilka uppenbart bara syftar till att misskreditera motståndaren och vinkla allt till det yttersta.

Tillvaron är sällan svart eller vit. Det finns dock sällan utrymme för nyanserna när allt ska göras för att höras, synas och väcka uppmärksamhet. Allt sker ju i ett historiskt sammanhang och tittar vi tillbaka, ser vi att olika partier eller partikonstellationer har varit vid makten och vi ärver den politiska agendan vid ett maktskifte. Det går inte att vända allt man tycker är dåligt över en natt. De som gapar mycket nu över allt som är på tok i vårt samhälle har ju faktiskt själva suttit vid makten. Varför försöker man negligera sin egen roll och betydelse för dagens situation.

Jag är definitivt ingen politisk slugger … jag när fortfarande den kanske naiva inställningen att människor är förnuftiga, tänkande och kan nås med hållbara rationella argument. Tyvärr blir det allt svårare att försvara detta synsätt i dagens snabba informationsvärld, där vi överöses med snabba, braskande och sensationslystna budskap. Därför har det varit välgörande att konstatera, att SVT har sänt tre väldigt bra program: ”Sverige och välfärden” med den superproffsiga journalisten Britt-Marie Mattsson. De programmen borde vara obligatoriska för alla, åtminstone de i politiska positioner.

SVT har åter tagit upp programserien ”Idévärlden”. Det är jättespännande ämnen, tankar och diskussioner som lyfts och ventileras i ett lugnt oglamoröst sammanhang. Länge leve public service!

Jag hämtar mycket kraft och energi genom mina kulturengagemang. Jag kan nämna några fina upplevelser, som erbjudits de senaste veckorna. Jag och några andra entusiaster åkte till Ljungby en kall, blåsig och mörk januarikväll. Där kröp vi in i Garvaren Bio med dess sköna mörker och fick en fantastisk konst/film-upplevelse. Det var filmen ”Loving Vincent” – Den animerade filmen om Vincent van Goghs liv, den sista tiden innan hans något mystiska död. Sköt han sig själv eller blev han skjuten? Filmen var upplagd nästan som en ”deckare” baserad på brev och annan dokumentation av hans liv. Allt utspelades med hans fantastiska målningar som kuliss. Ja, det var en hänförande upplevelse som skapade värme inombords. Filmen avslutades med melodin ”Vincent”, som är så oändligt vacker och sorgsen. Den har varit en favorit för mig ända sedan jag först hörde den i tonåren. Då var det i Don MacLeans version. Tårarna stiger i ögonen på mig, när jag stannar upp och lyssnar till den.

En annan fin upplevelse var när Markaryds Rikseaterförening besökte Malmö Opera  lördagen den 20 januari. Det var dags för årets första teaterresa och Spelman på taket stod på repertoaren. Även detta blev en oförglömlig upplevelse. Den välbekanta handlingen och musiken fångade oss. Handlingen utspelar sig ca 1905 och tyvärr tvingas vi konstatera att mycket av det som föreställningen speglar tyvärr är högaktuellt även idag. Folk fördrivs från sina hem och tvingas emigrera, kulturkrockar, traditioner mot nya influenser, förändrade könsroller,  individens frihet kontra gruppens heder …. Vilken värld vi lever i.

 

Trots det allvarliga grundtemat var föreställningen fylld av värme och humor med fina skådespelarprestationer. Vilken tur att humorn finns i denna – ibland – absurda värld. Utan den skulle vi inte överleva.

(Foton: Sten Neckö samt från nätet Bildredigering och fotocollage: Sten Neckö)

Nytt år – nya utmaningar

Ja, så skriver vi 2018. Det nya året är redan två veckor gammalt. Jag har legat lågt på bloggfronten några veckor. Jag behövde hämta andan efter en intensiv höst och jag såg till att verkligen koppla av under helgerna och mellandagarna.

Nu börjar dock vardagen göra sig påmind igen och julen ska städas ut. Det är tjugondag Knut den 13:e och traditionsenligt skall granen ut då. Jag håller fortfarande på den gamla principen, fast jag tror att jag är ganska ensam om den. De flesta tar ju in granen så tidigt numera och kastar ut den redan efter nyår.

Jag har varit igång på skolan under veckan. Det har varit information om gymnasievalet och eleverna är i full gång med sina ansökningar nu. Det är en rolig och intensiv period i mitt skolarbete. Det är väl även den som jag kommer att sakna när jag nu räknar ner och ser slutet på min långa arbetskarriär. Jag brukar säga att arbetet som studie- och yrkesvägledare måste vara något av det roligaste i skolans värld. Du får träffa alla dessa härliga ungdomar som står på tröskeln till vuxenvärlden och du får möjlighet att ta del av deras tankar och funderingar om framtiden och du har en massa kontakter utåt i samhället utanför skolans värld.

Årets två första kvällsmöten är avklarade. Det var en bra uppstart lokalt med socialdemokraterna. Det är ju hög tid att dra upp riktlinjerna för det lokala partiarbetet detta viktiga valår. Det finns en hel del kreativa idéer och engagerade medlemmar, så jag ser fram emot årets aktiviteter med stor tillförsikt.

Det första mötet med den nya styrelsen för konstföreningen är också avverkat. Även här ser det ut att bli ett bra år. Vi har fyra intressanta utställare inbokade i Kulturhusets konsthall och vi har tankar och idéer om olika spännande kringarrangemang under året.

Vi inleder redan på måndag med att åka till Ljungby och se filmen ”Loving Vincent” om konstnären Vincent van Gogh. Det är Konstföreningen i Ljungby och Ljungbergmuseets vänner som tagit initiativ till visningar av konstfilmer och vi i Sydvästra Smålands konstförening tänker passa på att ta del av deras arrangemang. Kan det bidra till ökat samarbete över kommun- och föreningsgränser så är det bara positivt. Vi får se hur många av våra egna medlemmar som hörsammar erbjudandet att samåka till Ljungby.

Nästa vecka drar det politiska arbetet med koppling till Region Kronoberg igång igen och det inleds med två dagar i Kosta. Det är de numera traditionella Regiondagarna, när vi samlar förtroendevalda från hela länet till två dagar med framtidsspaningar och belysningar av aktuella utmaningar för vårt län och vår region.

Jag skrev att jag mest kopplat av under helgerna. Lite har jag dock försökt förkovra mig. Jag fick boken ”1918 – året då Sverige blev Sverige” skriven av Per T Ohlsson. Den kan jag verkligen rekommendera. Det var ett dramatiskt år, då frågan om kvinnlig rösträtt stod högt upp på dagordningen, spanska sjukan härjade, 1:a världskriget led mot sitt slut och man var rädd för en revolution som i Ryssland pga den svåra livsmedelsbristen

.

Det är intressant att konstatera att Socialdemokraterna och Liberalerna bildade regering och tillsammans kämpade för den kvinnliga rösträtten. Högern kämpade frenetiskt emot. En stilla reflektion om att då var det den framåtsyftande konstellationen socialdemokrater och liberaler som stod emot de konservativa bakåtsträvarna i högern. På senare år har nuvarande Liberalerna lierat sig allt mer med högersidan. Hmm! Det sägs – att vara liberal är att vara kluven! Vi får se vad framtiden har för konstellationer att visa.

(Foton: Sten & RosMarie J Neckö samt Sven-Inge Idolfsson Bildredigering och fotocollage: RosMarie J Neckö)

Supermåne, advent, snö och Nobel

Vilken söndag! Jag vakande upp till en vit värld. Vilken lycka – Jag gläds åt att titta ut över ett snötäckt villakvarter. Snön lyser verkligen upp och det är välbehövligt i denna annars så mörka vintertid. Barnen har varit ute och gjort snögubbar och själv försvinner jag bort i mitt eget ”memory lane”.  Försöker dra mig tillbaka i tiden när jag själv var barn. När man kastade sig ut och gjorde ”snöänglar”, frös till när snön letade sig in på halsen i glipan mellan ytterkläderna halsduken och mössan, man traskade runt och gjorde spår. Jag kommer ihåg att jag hade en duffel som snön fastnade på och jag såg själv ut som en snögubbe när jag härjat runt utomhus.

Ja, det är lätt att fastna i gamla minnen – är det ett ålderstecken – hmm?

Idag när jag skriver detta är det Nobeldagen. Jag följde ceremonin från Oslo i samband med att fredspriset delades ut. Jag måste säga att jag blev otroligt berörd av talen som representanterna för organisationen ICAN höll. De beskrev med all önskvärd tydlighet riskerna och fasorna med kärnvapnen. Det var nästan outhärdligt att lyssna på kvinnan som var överlevande från Hiroshima. Mänsklighetens förmåga till vansinnigheter verkar obegränsad, men samtidigt blir man hoppfull när man ser att det finns så mycket engagemang och humanism på gräsrotsnivå.

Det märks verkligen att vi nu är inne i årets sista månad och att julen står för dörren. Jag försöker värja mig i det längsta, men vart jag än vänder mig blir jag medveten om att årets största helg snart står för dörren. Varje år säger jag att jag inte ska göra så mycket av det just i år, men så dras jag med i hetsen till slut ändå.

Sedan sist har jag varit aktiv på julskyltningssöndagen i Markaryds Kulturhus. Där var vi från teaterföreningen på plats och sålde våra lotter, minglade runt bland trevliga marknadsstånd, UF-företagare och tittade på fina naturfoton av Göran Ebenhart i Konsthallen. Tomtemor, Ulla Stark, tog hand om barnen och hennes berättelser och sagor om julen var spännande och fick deras ögon att tindra.

Det har varit sista mötet för året med Regionfullmäktige. Där var höjdpunkterna utdelningen av Kulturutmärkelser och Friskvårdsstipendier. Särskilt glädjande från min Markaryds horisont var att Musik i Tagaborg fick utmärkelsen årets kreativa entreprenör inom kultursektorn. Det är de väl värda. Jag ser redan fram emot nästa sommar och vad de kommer att erbjuda då i sin musiklada.

I måndags kunde vi skåda en ”supermåne” på himlen. Det är alltid lika fascinerande att skåda natthimlen med alla sina fenomen. Det är en hisnande känsla att skåda ut i det oändliga. Det kopplar jag även till ett av årets Nobelpris. Det i fysik som handlar om kosmiska gravitationsvågorna.

Jag har deltagit vid årets sista styrelsemöte på Ljungbergmuseet. Där fick jag möjlighet att se fina detaljerade verk av Fredrik Hofwander. Dröm om min förvåning när jag upptäckte ett tecknat verk av honom med ett motiv med en afrikansk mask/dräkt – just en sådan dräkt hade jag sett veckan innan i Helsingborg … på Helsingborgs Auktionsverk/Laurtitz.com. Den hade sålts på en auktion där och jag var naturligtvis tvungen att ta ett foto på den eftersom den var så originell och unik. Vilket osannolikt sammanträffande.

Det har naturligtvis hänt en massa annat de senaste veckorna, men jag ska inte trötta er läsare med det. Nu blickar jag framåt mot nästa vecka. Då är det fortfarande några politiska möten som skall avverkas och jag skall ägna tid åt våra fina elever på skolan. Jag ser fram emot allt spännande som ligger framför mig de sista veckorna – detta år 2017.

(Foton: RosMarie J Neckö – Nobelceremonin hämtade från Nobelrprize.org. Bildredigering och fotocollage: RosMarie J Neckö)

Ekorrhjulet

Nu snurrar det för fort! Stopp! – stanna upp! Jag behöver hämta andan. De senaste veckorna har varit för intensiva. Så här kan jag inte hålla på. Jag måste tänka på att jag inte är 20 år längre – men så svårt det är, när det finns så mycket intressant och angeläget som pockar på engagemang och uppmärksamhet.

Jag hade knappt landat från min Sydafrikavecka förrän det var dags för vernissage och årsmöte med Sydvästra Smålands Konstförening. Det var förra söndagen i Markaryds Kulturhus. Det blev en välbesökt vernissage med konstnären Ullastina Larsson från Landskrona. Hennes verk finns att beskåda i konsthallen under två veckor. Jag erkänner att hon är en personlig favorit för mig. Jag är så glad att vi får ta del av hennes konst här hos oss i Markaryd.

Efter presentationen av Ullastina stod konstföreningens årsmöte på programmet. Jag fick sitta mötesordförande och efter de sedvanliga årsmötesförhandlingarna var det dags för årets höjdpunkt för medlemmarna – konstutlottningen! Det är alltid en spännande tilldragelse. Vilka ska bli de lyckliga vinnarna i år?

Tonny Johansson höll traditionsenligt i utlottningen och i år kunde vi lotta ut 20 verk till ett värde av 58 400 kr

I måndags var det en Växjödag. Jag och några socialdemokratiska partikamrater gjorde studiebesök på CLV och Kliniskt Träningscenter. Det var en intressant och spännande förmiddag där Lotta och Magnus engagerat och positivt guidade oss i sin viktiga verksamhet. Efter lunch var det gruppmöte med den socialdemokratiska regiongruppen. Sen bar det av till Alvesta för ett möte med kommunledningen och Kulturparken Smålands presidium. Det var dags att ha ett gemensamt samtal angående framtiden för lantbruksmuseet Hjärtenholm.

I tisdags var det Växjö igen. Då var det möte med Regionstyrelsen. På kvällen var det träff på Stora Hotellet i Markaryd med huvudmännen i Markaryds Sparbank

I onsdags var det – ja vadå? Jo – då var det justering av protokollet från senaste mötet med Regionfullmäktige. På kvällen var de sen dags för årets sista föreställning för Teaterföreningen. Då gästades vi av Eric Löwenthal. Han framförde sin föreställning ”Fadern”. En humoristisk, gripande och angelägen stå up föreställning om vad det innebär att ha ett barn med funktionshinder och den kamp han som förälder ständigt måste föra med olika myndigheter.

Efter den föreställningen var det hem och sova några timmar för att sen stiga upp i ottan för att åka till Kristianstad. Där var det bl a möte med Sydostkultur och möte med kulturutskottet i Regionsamverkan Sydsverige. Där gästades vi av Knut Weibull från Riksantikvarieämbetet och fick en presentation av ämbetet och en intressant diskussion om dess roll.

Under lunchpausen kunde vi besöka Kristianstads Konsthall där det pågår en jätteintressant utställning med och om konstnärerna som var verksamma i Drakabygget i Örkelljunga kommun. Utställningen har rönt stor uppmärksamhet och är helt klart sevärd. Jag rekommenderar den å det varmaste och den kommer att kunna besökas även på konstmuseet i Mjellby utanför Halmstad under våren.

På torsdagskvällen var det sen möte med socialdemokraterna på hemmaplan.

På fredagen var det så äntligen dags att åter sätta min fot på skolan och träffa våra härliga ungdomar.

Behöver jag skriva att jag var ganska matt och utschasad efter denna veckan? I lördags tog jag det bara lugnt på hemmaplan. Läste lite i en av mina böcker och kopplade av.

Idag söndag var det åter tillfälle att göra en insats i föreningslivets och demokratins tjänst. Jag var på Framtidsforum i Hässleholm. Det är Riksteatern som arrangerar detta på olika platser i landet. Styrelsen och ledningen nationellt vill ha en utvärdering av läget i landet och en input inför arbetet och planeringen inför nästa kongress som kommer att äga rum 2019.

Ja – så här har min vecka sett ut! Det är ett försök till spegling av de olika arenor och verksamheter jag är en del av. Jag träffar så många intressanta och engagerade människor så även om det är stressigt många gånger, så ger det även mycket energi. Jag inser dock att så här kan jag inte hålla på en längre tid. Det behövs tid för återhämtning rent fysiskt och tid för reflektion över allt som händer.

Då är det gott att stanna upp och titta ut över vyerna från min balkong och studera Linus när han obekymrat håller koll på omvärlden ur sitt perspektiv.

(Foton: Sten & RosMarie J Neckö Bildredigering och fotocollage: RosMarie J Neckö)